Jag blev nyligen inbjuden att tala på en endags-konferens med temat ”Philosophy of psychiatry and lived experience: New models of public mental health”. I nuläget är planen att konferensen ska hållas 27:e april i Manchester nästa år, men som arrangörerna säger, man får se hur pandemiläget är. (Alla hoppas förstås att läget lugnar sig när massvaccinationer genomförts överallt, men man vet aldrig.) Tanken är att föredragen ska vara öppna för allmänheten.

Jag kommer förmodligen att fokusera på kontroversiella värderingar inom psykiatrin. Det är inte ett problem i sig att psykiatrin genomsyras av värderingar; det är förmodligen oundvikligt, både inom psykiatri och medicin över huvud taget. Problemet blir när värderingarna är dåligt genomtänkta, och av ett slag som knappt någon skulle ställa sig bakom i en explicit värderingsdiskussion.

Ett exempel som förstås ligger nära min egen erfarenhet, i och med att jag slutade med psykofarmaka för snart tre år sedan, är avsaknaden av ordentliga kostnads-nytto-analyser för medicinering.

Det varierar väldigt mycket från patient till patient – även när dessa har samma diagnos – hur effektiv medicinen är på att hålla nere oönskade symptom, hur svåra dessa symptom är, och hur svåra biverkningar man får på köpet när man tar medicinen. Även när två olika patienter har vad som ytligt sett ser ut som lika svåra/lätta biverkningar, kan dessutom den ena bli mer lidande på grund av att hen har ett yrke eller andra intressen som biverkningen hindrar, medan den andra patienten kan ignorera sin biverkning mer.

På grund av allt detta varierar det också rimligen från patient till patient om det allt sammantaget är bäst att vara medicinerad (och i så fall hur tungt – försöka hålla varje symptom borta, eller nöja sig med att mildra dem lite?), eller att hanka sig fram utan piller. Hos många (om än ej alla) psykiater finns dock tyvärr en dogmatisk inställning, enligt vilken patienterna måste ta sina mediciner punkt slut, oavsett hur kostnaderna respektive nyttan ser ut. Detta är något som behöver få mycket mer uppmärksamhet, och jag kanske kan dra ett strå till stacken där.