För ett tag sedan intervjuades jag av Fritte Fritzson i populärvetenskapliga podden ”allt du velat veta”. Först idag kom jag mig för att lyssna på det hela. Trots att jag ibland deltagit i poddar så har jag svårt för att lyssna på dem – känns frustrerande att inte själv kunna bestämma tempot (som man kan när man läser en text). Men det blev väl i slutändan en bra intervju om moraliskt ansvar.
Förmodligen jobbigt för Fritte att klippa ihop eftersom jag malde på så han knappt fick en syl i vädret, men det låter vettigt efter redigeringen.
Jag pratar förstås en del om moraliskt ansvar och psykiatriska diagnoser, och upprepar några gånger att ”allt är en stor gråzon”. Jag kom förstås in på min egen psykoshistoria också, och hur jag skrivit om och analyserat mina egna upplevelser, agentskap och ansvar i diverse artiklar.
Sedan kommer en lite komisk sekvens när jag ska förklara begreppet ”moralisk tur”.
”En del filosofer har diskuterat att det kanske är ren tur att jag, till exempel, inte är nazist. Om jag hade fötts i trettiotalets Tyskland så kanske jag hade varit det – eller, haha, om jag hade fötts i trettiotalets Tyskland så hade jag ju varit först att ryka i förintelsen – men om vi tänker oss att jag fötts där och inte hade någon mentalsjukdom, så…” blablabla snackar vidare.
Komiskt, eller kanske snarare tragikomiskt, hur hårt man indoktrineras av filosofiska texter som utgår ifrån att både författare och alla läsare självklart tillhör någon sorts normal majoritetsgrupp. Indoktrineras så till den milda grad att till och med en filosof som jag, som skrivit och publicerat så mycket om min egen minoritetstillhörighet, måste påminna mig själv om att jag skulle tillhört de utrotade snarare än utrotarna i det här oerhört vanliga naziTysklands-tankeexperimentet.
