När Jesper Ahlin Marceta lanserade sajten Svensk Filosofi, bidrog jag med en av start-artiklarna: Etik och Tillämpad Etik. https://svenskfilosofi.se/2021/01/08/sofia-jeppsson-etik-och-tillampad-etik/

Jag tycker sajten är ett riktigt bra initiativ. Jespers ambition är att dess besökare ska kunna få en överblick över det mesta som händer inom svensk filosofi. Min egen text riktar sig till alla intresserade, och kan även användas som undervisningsmaterial på grund- eller gymnasienivå.

I artikeln förklarar jag skillnaden mellan (normativ) etik och tillämpad etik, men jag går också in på metodfrågor, och det ack så problematiska men ändå i filosofin oundvikliga fenomenet intuitioner.

Intuitioner har blivit något av min käpphäst. Vad jag minns från min egen tid som filosofistudent, så kastades man rakt in i ett sammanhang där lärare och författare slängde sig med termen ”intuition” (liksom relaterade ord som ”intuitiv” och ”kontraintuitiv”), utan någon tydlig introduktion. Ingen satte sig ner och förklarade vad en intuition är och varför den spelar roll, utan det var något man fick lista ut efterhand. Om någon av mina gamla filosofilärare till äventyrs läser detta och menar att jag minns helt fel, så är ni fria att protestera. Men om vi för diskussionens skull ändå utgår från att jag minns rätt, så kanske detta berodde på att en öppen redogörelse för intuitioner och hur de används öppnar en riktig maskburk, som engelsmännen säger. Ja, så är det ju. Ändå tror jag det är bättre att direkt öppna burken och rota runt i den, än att låta saken bero och hoppas studenterna suger upp begreppet och dess användning via osmos.