Jag gästbloggar på ”the philosopher’s cocoon” om hur det är att vara filosof i Sverige, som del i deras serie om hur det är att jobba som filosof i olika länder utanför den engelskspråkiga västvärlden. https://philosopherscocoon.typepad.com/blog/2021/07/being-a-philosopher-in-sweden.html
Helen de Cruz, som frågade mig om jag ville skriva denna post, gav mig i uppdrag att inleda med lite allmänna fakta om Sverige. Hon sa att folk förstås kan googla allt sådant, men i praktiken kommer de inte att göra det. När jag väl plitade ihop fakta-paragrafen kom den att handla, inte bara om Sverige i allmänhet, utan framför allt om Norrland.
Det är lustigt hur jag bodde i södra Sverige i över fyrtio år utan att tänka på mig själv som sörlänning. Jag kunde tänka på mig själv som före detta lantlolla som sedermera blev storstadsbo, men från perspektivet av en som alltid bott där är liksom södra Sverige ingen speciell del, utan bara den ”vanliga” delen av Sverige. Jag kanske inte hade tänkt på det nu heller om jag hade bott i själva Umeå som har så stor inflyttning av folk, men nu bor jag i lilla Hörnefors, och är väldigt mycket inflyttad sörlänning.
Några rader om samer och sameförtrycket blev det också. Det är någonting jag inser mer och mer – vad minimalt man får lära sig om detta som majoritetssvensk ifall man inte söker reda på information själv.
Som jag skriver i slutet av inlägget är jag så tacksam över att leva i ett land med gratis universitetsutbildning och generösa studielån som möjliggör även för någon som mig att plugga vidare. Det välfärdssamhälle och den generösa vård vi hade för ett par decennier sedan spelade i och för sig också stor roll för min möjlighet att göra den här karriären trots alla psykiska problem – men det ligger förstås utanför bloggpostens ämnesområde.